Jag får stanna

Fortfarande halvsjuk men glad ändå. För jag kommer att få stanna här en stund till. På tåget till Norrköping i torsdags fick jag veta det.
Den resan bestod av ett enda stort leende trots snöstorm bland de förbirusande landskapen utanför fönstret. En räddad sommar och höst, det går inte att beskriva med ord hur glad jag är. Min jobbcoach från af ringde igår – hon blev så glad över nyheten att hon ville ge mig en blomma. Då blev jag litet extra stolt.
Efter snart ett år som arbetslös har jag fått en sysselsättning som gör att jag slipper gå på bidrag, som får mig att orka upp på morgonen och som får mig att inte längre se ner i marken när jag berättar vad jag sysslar med. För jag ska få ett JOBB med LÖN som jag i ärlighetens namn tycker är FANTASTISKT.
Vad ska jag nu skriva under ”Mål” i mitt CV?